Bestämmelserna i 27 kap RB om beslag m.m. räcker långt, liksom den möjlighet till analys av allmänna och öppna källor, inklusive Internet, som också polisen bör ha.
Hänvisas från p. 9 (s. 514)
1.År 1928 avgjorde USA:s högsta domstol ett mål om spritsmuggling (det var under förbudstiden), där åklagarsidan använt sig av telefonavlyssning. Det var första gången frågan om bevisvärdet av otillåten avlyssning prövades. Majoriteten biföll åtalet, men Justice Brandeis skrev en skiljaktig mening, vilken så småningom kom att ange hur integritetsintresset i amerikansk rätt skulle tolkas långt utanför straffprocessens område.s. 512
2.I yttrandet slog Brandeis fast en grundprincip som borde vara vägledande vid all diskussion — också hos oss om vad som är integritetsskyddets (”privacy") yttersta syfte: ”The protection guaranteed by the amendments (4 och 5, min anm.) is much broader in scope. The makers of our Constitution undertook to secure conditions favorable to the pursuit of happiness. They recognized the significance of man's spiritual nature, of his feelings and of his intellect. They knew that only a part of the pain, pleasure and satisfactions of life are to be found in material things. They sought to protect Americans in their beliefs, their thoughts, their emotions and their sensations. They conferred, as against the government, the right to be let alone — the most comprehensive of rights and the right most valued by civilized men. (min kurs) To protect, that right, every unjustifiable intrusion by the government upon the privacy of the individual, whatever the means employed, must be deemed a violation of the Fourth Amendment. And the use, as evidencein a criminal proceeding, of facts ascertained by such intrusion must be deemed a violation of the Fifth.“ Här finner vi alltså integritetsskyddets kärna: i relationen mellan den enskilde och det allmänna bör den principiella utgångspunkten vara att den enskilde har en grundläggande rätt att bli lämnad ifred.s. 513
3.Det är också endast i förhållandet mellan det allmänna och den enskilde som enligt huvudregeln grundläggande fri- och rättigheter har sin plats. Art. 8 i Europakonventionen om skydd för privat- och familjelivet har detta synsätt, liksom integritetsskyddskommitténs förslag att också integritet skall ges en egen plats i den svenska regeringsformens rättighetskatalog. Grundlagsutredningen har i sitt nyligen framlagda betänkande uttryckligen också stött integritetsskyddskommitténs förslag. Det ser alltså ut att våras för det konstitutionella integritetsskyddet.s. 513
4.Även med en utgångspunkt i att den enskildes integritet skall lämnas orörd och underkastas dennes bestämmande också i relation till det allmänna, kan den principen inte — till skillnad från vad som bör vara fallet på ”marknadsplatsen” — vara utan undantag. Det finns andra allmänna intressen som måste få ta över. Här har integritetsskyddskommittén förtjänstfullt lyft fram behovet av att bl.a. mera renodlat tillämpa proporitonalitetsprincipen vid varje övervägande om inskränkande lagstiftning. Det är ogörligt att förutse alla de situationer där en sådan avvägning blir aktuell. Låt mig här bara i korthet beröra två områden som är av särskilt intresse: brottsbekämpning och forskning.s. 513
5.Brottsbekämpning kan, även om det är ett angeläget samhällsområde och en prioriterad uppgift för det allmänna, förstås inte automatiskt ges försteg i alla situationer. Även här bör vissa grundprinciper slås fast, principer som i Sverige ännu inte är fullt utvecklade.s. 513
6.För det första bör polisen aldrig ha rätt att på ett område som inte är lagreglerat använda metoder eller medel, som om de använts av privatpersoner kan vara tillåtna. All polisiär verksamhet måste, på grund av sin ytterst repressiva och tvingande natur, ha positivt lagstöd. I vårt land har från tid till annan förts en diskussion om användning av polisiära s.k. ”okonventionella metoder”, oftast inspirerad av tongivande, mediebegåvade och företagssamma Stockholmspoliser. Spaning och informationsinhämtning genom ny teknik, oavsett om det gällt filmning eller elektronisk trådlös avlyssning, har exempelvis påståtts vara tillåten i avsaknad av uttrycklig lagreglering. Ändamålen har ansetts få helga medlen och den politiska motståndskraften har ibland varit obefintlig.s. 514
7.Senast har det gällt frågan om s.k. överskottsinformation som framkommit vid en i övrigt tillåten avlyssning, ett område som länge varit jungfrulig mark, dvs. i princip oreglerat. I stället för att konstatera, att det allmänna utan lagstöd inte har rätt att utnyttja denna typ av information för brottsbekämpning, gav sig HD, när den hade anledning att pröva saken, in i en typiskt svensk pragmatisk vägningsövning och lämnade klartecken (i fallet förvisso hjälpt av att Europadomstolen i valet mellan art 6 och art 8 i Europakonvenionen låtit integritetsbestämmelsen vika).s. 514
8.Saken har härefter kommit i ett annat läge sedan bl.a. rättegångsbalken ändrats.s. 514
9.För det andra bör polisen (eller annan företrädare för det allmänna) inte medges att på ett integritetskränkande sätt ( dvs. på annat sätt än när den enskilde har samtyckt) inhämta uppgifter enbart för att de ”kan vara bra att ha”; tvångsmedel (öppna eller dolda) måste i syfte att användas vid brottsbekämpning inriktas på fall där åtminstone någon grad av konkret misstanke föreligger och förstås vara möjliga att få domstolsprövade. Här erbjuder onekligen behovet av terroristbekämpning efter attentaten i New York, Madrid och London särskilda utmaningar. Och det är klart att Europa här mest traskat patrull efter USA för att höja den rättsliga beredskapen i syfte att freda medborgarna mot nya risker och hot. Men det får inte tas till intäkt för att tumma på vissa grundläggande principer. Också frågan om signalspaning, vars syfte inte är brottsbekämpning utan militär underrättelseinhämtning, skall ses i detta ljus. Information som finns hos tredje man, dvs. annan än den misstänkte, bör kunna göras straffprocessuellt åtkomlig, under förutsättning att grundläggande och sedvanliga krav om bl.a. konkret brottsmisstanke föreligger; att söka information i exempelvis förefintliga DNA-register eller andra databaser bör alltså i princip vara tillåtet för polisen. Frågan om möjligheten att inrätta riksomfattande DNA-register enbart i allmänt brottsbekämpande syfte (eller tvinga teleoperatörer att utan samtycke från kunden lagra information för samma ändamål) bör däremot alltså besvaras nekande.s. 514
10.För det tredje bör polisens överträdelser ifråga om otillåten integritetskränkning vid brottsbekämpning leda till att åtkommen information eller annan bevisning inte får åberopas. Det är alltså den väg som USA, vägledd av Brandeis skiljaktiga mening från 1928, sedan länge beträtt på det straffprocessuella området.s. 515
11.Företeelsen (”Mirandavarning”) torde vara väl känd i Sverige genom amerikanska filmer och TV-serier. Tanken är förstås att skyddet i den amerikanska konstitutionen för den personliga integriteten ansetts böra väga tyngre än ambitionen att maximera och effektivisera brottsbekämpningen. Denna grundprincip, som egentligen är uttryck för samma grundhållning som lägger bevisbördan i brottmål ensidigt på det allmänna (med den medvetna risken att skyldiga också går fria), är svårsmält för många.s. 515
12.I Sverige prövades saken för första gången av HD för över 20 år sedan. Det gällde om ett olagligt taget blodprov skulle få åberopas som bevis; ett blodprov som alltså inte tagits i enlighet med RB:s föreskrifter, bestämmelser vilka i princip är undantag från regeringsformens huvudregel om den enskildes skydd gentemot det allmänna för den kroppsliga integriteten.s. 516
13.HD valde — föga överraskande — en pragmatisk snarare än principiell hållning: I ljuset av rättegångsbalkens princip om fri bevisprövning och i avsaknad av information att det var något fel på blodprovet fann HD, att provet ”inte var sådant” att det inte skulle kunna utgöra fullgott bevis i rattfyllerimålet. Enkelt uttryck: HD valde RB (och brottsbekämpning) framför regeringsformen (och integritetsskydd).s. 516
14.Avgörandet står förmodligen väl i samklang med vad de flesta svenska jurister, politiker och allmänhet anser. Men det behöver inte alltid var en bra ledstjärna. Genomförs integritetsskyddskommitténs och grundlagsutredningens förslag om att stärka grundlagsskyddet för den personliga integriteten också i vårt land, kan det finnas skäl att pröva saken på nytt.s. 516
15.För den som värnar om och vill ta ett konstitutionellt skydd på allvar bör utgångspunkten förstås vara, att vad som åtkommits på ett konstitutionsvidrigt sätt inte kan få åberopas i straffprocessuellt hänseende (”fruits of the poisoned tree”), ens om syftet är så ädelt som brottsbekämpning. En sådan ordning skapar onekligen bättre respekt för grundlagsskyddet hos polis och åklagare än vad nuvarande svenska ordning gör; olagligt åtkommen bevisning får fritt åberopas i brottmål och felande tjänstemän riskerar på sin höjd JO-snubbor eller åtal för tjänstefel. Det räcker inte.s. 516