1.genom en ansökan som han själv hade skrivit att hovrättens lagakraftvunna dom skulle undanröjas. Ansökan avvisades eftersom P inte i enlighet med 15 kap. 1 § 4 mom. RB hade anlitat ett rättegångsombud för att skriva ansökan. (Omröstn. 3–2) Högsta domstolen kom till denna slutsats efter att ha bedömt ändamålet med biträdestvång. Domstolen var dock inte enhällig. Minoriteten ansåg att syftet med biträdestvång var att förhindra sökande utan juridisk utbildning från att göra ansökningar. Av denna anledning ansåg minoriteten att en lagfaren och berättigad part kunde lämna in sin ansökan själv. Majoriteten ansåg dock att syftet med biträdestvång uppnås genom att ärendet bedöms av en utomstående och objektiv jurist. I detta avseende är det irrelevant om sökanden själv är en jurist. Dessutom innehåller formuleringen i 15 kap. 1 § 4 mom. RB endast ett undantag som gäller myndigheter. Av dessa skäl ansåg högsta domstolen att också en berättigad part måste anlita rättegångsbiträde i extraordinärt ändringssökande.s. 500
2.Ombudstvång lyfter också fram frågan om rättegångskostnader. Rättshjälpslagen (2002/257) reglerar inte direkt fri rättshjälp i resningsärenden. Högsta domstolen tog ställning till situationen i HD:2015:36 enligt vilket en sökande kan få fri rättshjälp om hen är berättigad till det enligt rättshjälpslagen. Rättshjälpsbyrån ska dock ta ställning till om ansökan är ogrundad och om rättshjälp därför ska nekas.s. 501
3.Ombudstvång flyttar över utredningen av saken till rättsbiträdet. Rätt till fri rättshjälp är begränsad till 80 timmar som huvudregel. Sökanden måste dock kunna redogöra för de grunder som åberopas för att få rättshjälp:s. 501