1.2.1 Inledning År 2014 väckte Nordea talan mot staten vid Stockholms tingsrätt. I målet begärde banken att staten skulle förpliktas att betala drygt 500 miljoner kr avseende mervärdeskatt som banken under tio års tid hade betalat till bolag inom Postenkoncernen (vilka i sin tur hade varit skyldiga att betala mervärdesskatten till staten). Enligt banken hade mervärdesskatten tagits ut i strid med unionsrätten. Nordea gjorde i första hand gällande att staten var återbetalningsskyldig för mervärdesskatten enligt principen att skatt som har tagits ut i strid med unionsrätten ska återbetalas. I andra hand begärde Nordea ersättning av staten i form av skadestånd.s. 550
2.Staten bestred käromålet och begärde att Nordeas talan skulle avvisas i den del den avsåg återbetalning av skatt på unionsrättslig grund eftersom allmän domstol inte var behörig att pröva det anspråket. Enligt staten skulle i stället den delen av anspråket prövas av Skatteverket som första instans.s. 550
3.Banken bestred avvisningsyrkandet och frågan uppkom därmed vilken domstol som var behörig att pröva Nordeas anspråk om återbetalning av skatt. 2.2 Frågan om allmän domstols behörighet att pröva talan om ”återbetalning” av skatt Parterna förde vitt skilda argumentationslinjer i forumfrågan. Enligt Nordeas synsätt var behörighetsfrågan förhållandevis enkel. Svaret på frågan följde av 10 kap. 17 § rättegångsbalken som anger att allmän domstol inte är behörig att uppta tvist, som ska upptas av annan myndighet än en domstol eller av särskild domstol (exempelvis förvaltningsdomstol). I avsaknad av författningsstöd som utpekade någon myndighet eller förvaltningsdomstol som ensam behörig att pröva anspråket så var, enligt banken, således allmän domstol behörig.s. 550
4.Staten menade att behörighetsfrågan var mer komplicerad än så. Bestämmelsen i 10 kap. 17 § rättegångsbalken angav enligt staten endast när allmän domstols behörighet var utesluten, men kunde inte läsas som att allmän domstol alltid skulle vara behörig så snart det saknades ett uttryckligt bemyndigande för en myndighet eller förvaltningsdomstol att ta upp saken till prövning. En sådan ordning, menade staten, skulle leda till den orimliga konsekvensen att varje talan som grundade sig direkt på unionsrätten där det saknades förfaranderegler skulle föras i allmän domstol oavsett vad talan syftade till och oavsett dess egentliga innebörd.s. 550
5.Enligt staten behövde kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol i stället bedömas utifrån ett bredare perspektiv där man bland annat beaktade om det var lämpligt att allmän domstol prövade kravet och vilka konsekvenser en sådan ordning skulle få. Med ett sådant bredare angreppssätt så borde, enligt staten, kravet prövas i förvaltningsrättslig ordning eftersom kravet var av offentligrättslig karaktär.s. 550
6.Tingsrätten och hovrätten avslog statens avvisningsyrkande. Även Högsta domstolen gick på Nordeas linje (”Banken och Posten” NJA 2017 s. 589). Högsta domstolen tog sin utgångspunkt i 10 kap. 17 § rättegångsbalken och angav att bestämmelsen gav uttryck för principen att allmän domstol var behörig att pröva en tvist om den inte uttryckligen har undantagits från domstolens kompetens (p. 7). Högsta domstolen konstaterade sedan att reglerna om omprövning i skatteförfarandelagen inte var tillämpliga på Nordeas krav på ”återbetalning” av mervärdesskatt (p. 11). Den aktuella tvisten hade alltså inte anförtrotts åt någon annan än allmän domstol att allsidigt och slutligt pröva. Därmed var saken klar enligt Högsta domstolen. Något utrymme att göra en mer allmän bedömning av var tvisten lämpligen skulle hanteras fanns inte i en sådan situation (p. 15). Allmän domstol var därför behörig att pröva Nordeas talan om kompensation för mervärdesskatt som påförts i strid med unionsrätten.s. 551
7.Högsta domstolens förhållandevis legalistiska angreppssätt på forumfrågan måste sägas ha starka skäl för sig. Trots att det nog fanns fog för flera av statens ändamålsargument så framstår det som vanskligt att, med iakttagande av berättigade krav på rättssäkerhet och förutsebarhet, genom rättstillämpning skräddarsy en prövningsordning av ett unionsrättsligt anspråk utifrån vad som kan tyckas vara lämpligast.s. 551
8.Även om utfallet av Högsta domstolens prövning därmed inte ifrågasätts så blev följden av ”Banken och Posten” att en talan med tydliga skatterättsliga inslag skulle prövas i allmän domstol på ett sätt som framstår som främmande för den traditionella svenska kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol. Rättsfallet kan på så sätt ses som ett exempel på spänningsförhållandet som kan uppstå mellan materiell unionsrättslig reglering och den nationella processrättsliga klassificeringen av ett unionsrättsligt anspråk.s. 551
9.Spänningsförhållandet är en följd av medlemsstaternas processuella autonomi. Med det följer både en behörighet för medlemsstaterna att själva processuellt reglera fall där unionsrätt är tillämplig i sakfrågan och en skyldighet att göra detta på ett sätt som garanterar unionsrättens genomslag. Hur unionsrättsliga rättigheter ska utövas och klassificeras nationellt är alltså som utgångspunkt en fråga för medlemsstaterna. En följd av det är att unionsrättsligt grundade remedier, såsom exempelvis återbetalning av skatt, inte nödvändigtvis är utformade med hänsyn till hur rättigheterna kommer att utövas och klassificeras i den nationella rättsordningen. Ett unionsrättsligt grundat anspråk kan som en följd av det komma att skära igenom den traditionella nationella uppdelningen mellan civilrätt, offentlig rätt och processrätt. När unionsrättigheter åberopas i nationell domstol kan det därmed uppstå oförutsebara konsekvenser, till exempel att allmän domstol blir behörig att pröva skatterättsliga anspråk. 2.3 Krav på kompensation för mervärdesskatt som påstås ha tagits ut i strid med unionsrätten I sak gällde alltså Nordeas talan mot staten ett krav på återbetalning av mervärdesskatt som banken menade hade tagits ut i strid med unionsrätten. Grunden för bankens talan var den unionsrättsliga principen om återbetalning av skatt som har etablerats i EU-domstolens fasta praxis. Enligt den är medlemsstaterna i princip skyldiga att återbetala skatter och avgifter som har tagits ut i strid med unionsrätten. Till skillnad från vad som gäller vid skadestånd krävs det för återbetalning av skatt inte någon klar överträdelse av unionsrätten.s. 551
10.Reglerna för mervärdesskatt är i stor utsträckning harmoniserade inom EU och finns huvudsakligen i mervärdesskattedirektivet. Enligt direktivet är de tjänster som Nordea säljer inte mervärdesskattepliktiga, vilket innebär att banken inte heller får dra av ingående mervärdesskatt. Den mervärdesskatt som banken betalar, till exempel vid köp av posttjänster, blir därmed en kostnad för banken.s. 552
11.Sedan 1970-talet har det i mervärdesskattedirektiven funnits ett undantag från mervärdesskatt för tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet. Undantaget har sitt ursprung i en tid när posten i varje medlemsland utgjordes av statliga monopol, men gäller även i dag.s. 552
12.I Sverige avreglerades postmarknaden redan 1993. Postverkets monopolställning avskaffades och bolaget Posten AB, numera Postnord AB (Postnord), bildades. Meningen var att Postnord så långt som möjligt skulle verka under samma förutsättningar som andra aktiebolag. I och med avregleringen ansåg Sverige att det inte längre fanns något offentligt postväsende i Sverige. När Sverige två år senare gick med i EU och var tvunget att anpassa mervärdesskattelagstiftningen till EU:s direktiv fanns det därför, enligt Sverige, ingen anledning att undanta några posttjänster från mervärdesskatt. Mellan 1995 och 2016 fanns det i Sverige inte något undantag från mervärdesskatt på posttjänster.s. 552
13.Kommissionen väckte under 2014 en fördragsbrottstalan mot Sverige för bristande implementering av mervärdesskattedirektivet. EUdomstolen kom 2015 fram till att Sverige hade underlåtit att uppfylla sina unionsrättsliga skyldigheter genom att inte undanta posttjänster från mervärdesskatt i enlighet med mervärdesskattedirektivet. Genom domen blev det också klarlagt att Postnord skulle anses utgöra ett offentligt postväsende, eftersom bolaget tillhandahöll samhällsomfattande posttjänster.s. 553
14.Under 2014 väckte även Nordea sin talan mot staten. I målet anförde Nordea att staten hade överträtt unionsrätten redan genom att inte införa något undantag för mervärdesskatt på posttjänster över huvud taget. Under alla förhållanden var, enligt banken, inte Nordeas köp av posttjänster mervärdesskattepliktiga. Banken hade därför rätt till återbetalning av mervärdesskatten.s. 553
15.Staten bestred käromålet i första hand på den grunden att de tjänster Nordea köpt av Postnord var individuellt förhandlade. Posttjänster för vilka villkoren har förhandlats individuellt omfattas nämligen enligt EU-domstolens dom i TNT Post UK inte av undantaget från skatteplikt. Eftersom avtalen för bankens alla köp av posttjänster hade förhandlats individuellt hade, enligt staten, Nordea inte betalat mervärdesskatt i strid med unionsrätten och var därför inte berättigat till kompensation för betald mervärdesskatt.s. 553
16.Nordea motsatte sig att tjänsterna var individuellt förhandlade. Postnord hade till följd av sin egenskap av tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten och som dominerande aktör på marknaden att följa konkurrenslagstiftning, postlagstiftning och tillståndsvillkor. Det var, menade banken, därför inte möjligt för Postnord att förhandla om priser och andra villkor.s. 553
17.Tingsrätten höll huvudförhandling under våren 2022. Den åberopade bevisningen var omfattande och huvudförhandlingen pågick i 15 dagar. Nordea åberopade fyra vittnen och på statens begäran hördes sex vittnen samt en sakkunnig.s. 553
18.Tingsrätten ogillade Nordeas talan. Med facit i hand kan man konstatera att målet blev ett rent bevismål. Avgörande för tingsrättens prövning blev nämligen frågan om de aktuella posttjänsterna hade förhandlats individuellt eller inte. Enligt tingsrätten var det uppenbart att de posttjänster som målet handlade om var individuellt förhandlade och att tjänsterna därmed inte omfattades av mervärdesskatteundantaget. Nordea hade alltså inte betalat mervärdesskatt i strid med unionsrätten.s. 554
19.Nordea överklagade till Svea hovrätt, som i maj 2024 fastställde tingsrättens dom. Hovrätten kom till slutsatsen att oavsett om en viss tjänst i och för sig kan ingå i den samhällsomfattande posttjänsten är den mervärdesskattepliktig om villkoren för tjänsten har förhandlats individuellt. Hovrätten ansåg också, med hänvisningar till TNT Post UK, att undantaget för individuellt förhandlade villkor inte fick tolkas för snävt och inte hade den innebörd som Nordea hade gjort gällande. I likhet med tingsrätten refererade hovrätten i stor utsträckning till framför allt den muntliga bevisningen i målet. Hovrätten ansåg att det stod klart att det funnits ett kommersiellt förhandlingsutrymme. Både Nordea och Postnord kunde på olika sätt påverka slutpriset konstaterade hovrätten, vilket måste beskrivas som resultatet av förhandlingar mellan Postnord och Nordea. Hovrätten kom därför i likhet med tingsrätten fram till slutsatsen att Nordea inte hade betalat mervärdesskatt i strid med unionsrätten.s. 554
20.I januari 2025 beslutade Högsta domstolen att inte bevilja prövningstillstånd. En drygt tio år lång rättsprocess fick därmed sitt slut.s. 554