Litteratur

Förklaringsbördan i brottmål och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen

Anna Nordlander · SvJT 2017 s. 653–672

Öppna hos källan ↗PDF ↗Rättskälldiskussion

Citera

Anna Nordlander, Förklaringsbördan i brottmål och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen, SvJT 2017 s. 653–672

BibTeX

@article{svjt-2017-653,
  author       = {Anna Nordlander},
  title        = {{Förklaringsbördan i brottmål och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen}},
  journal      = {Svensk Juristtidning},
  year         = {2017},
  pages        = {653--672},
  url          = {https://svjt.se/svjt/2017/653}
}

Öppna i bibliografi

Abstract

En rättsstat är omgärdad av ett flertal principer som slår vakt om den tilltalades rättigheter i straffprocessen. Av central betydelse är den s.k. oskyldighetspresumtionen i artikel 6 (2) i EKMR. Utgångspunkten är klar och innebär att den tilltalade inte har några skyldigheter i straffprocessen. Tvärtom har den tilltalade en rätt att vara fullständigt passiv. Mot denna bakgrund kan det anses anmärkningsvärt att HD i NJA 2013 s. 931 (”Resningsmålet”) uttalade att den tilltalade i vissa fall kan åläggas en förklaringsbörda och fällas till ansvar vid misslyckandet att uppfylla denna. Det finns alltså situationer där den tilltalade avkrävs en förklaring. I denna artikel diskuteras den omstridda förklaringsbördans innebörd och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen.

Omtalad i rättsvetenskapen

Ingen rättsvetenskaplig artikel citerar den här källan ännu.