EncroChat, bevisförbud och genomsökning av mobiltelefoner

Abstract

EU-domstolen har historiskt varit restriktiv med att dra processrättsliga slutsatser utifrån de krav som tillämpningen av EU-rätten kan medföra. Den har i stället hänvisat till nationell processrättslig autonomi, med förbehåll för principerna om likabehandling och effektivitet. Sedan i vart fall 2003 har domstolen dock uppställt krav som i praktiken innebär ett förbud mot användning av bevis som åtkommits på ett sätt som strider mot vissa EU-rättsliga regler eller principer. Frågan har åter aktualiserats i kölvattnet av att den krypterade kommunika¬tions¬tjänsten EncroChat knäckts. Även om unionsrätten tveklöst innehåller en sådan regel om bevisförbud, finns det emellertid inte något som tydligt talar för att EU-rätten kräver ett underkännande av just den bevisning som åtkommits genom att EncroChat knäckts. Däremot finns det, utifrån ett senare meddelat avgörande från EU-domstolen, anledning att ifrågasätta om bevisning som i Sverige åtkoms vid genomsökning av mobiltelefoner i brottsutredande syfte kan aktualisera den typ av regel om bevisförbud domstolen utmejslat.