Stycket

1.16. Resonemanget i det följande skall ses mot bakgrund av de överväganden beträffande lämpligheten av analogislut som berörts under avsnitt 5 ovan. En första fråga som inställer sig är om undanröjandet bör förenas med ett beslut om återförvisning till KFM. Det kan tyckas självklart att återförvisning skall följa på undanröjande. Emellertid bör man hålla i minnet att det mellan KFM och tingsrätt inte råder någon direkt instansordning. Som berörts ovan fyller ju inte processen hos KFM heller funktionen av en egentlig rättegång. Ett belysande exempel är att den preklusionsbestämmelse i 13 kap. 3 § 2 st. 2 mom. RB som anger vad nytt part får åberopa i hovrätt i förhållande till tingsrätt inte äger tillämpning i förhållandet mellan tingsrätt och KFM — part har rätt att i stort utforma sin talan helt på nytt i tingsrätten. Samtidigt kunde man anse att den menliga effekten av ett felaktigt utslag hos KFM helt omintetgjordes av undanröjandet i sig, utan att något direkt skäl talade för att målet skulle återförvisas. Man skulle helt enkelt börja om på nytt i tingsrätten.s. 421