1.Till skillnad från en del andra länder har Sverige inte en särskild författningsdomstol, som bl.a. kan pröva om en viss bestämmelse i lag eller annan författning strider mot grundlagen, Europakonventionen eller annan norm som står över lag i rang. Idag sker en förhandsgranskning i Lagrådet, men den behöver regering och riksdag inte följa. Vanliga domstolar kan göra en sådan prövning efter att en lag antagits av riksdagen, men enbart om frågan aktualiseras i ett enskilt fall. Däremot kan domstolarna inte utöva så kallad abstrakt normprövning, det vill säga pröva en lags grundlagsenlighet utan koppling till ett konkret fall.s. 675
2.Frågan om författningsdomstol diskuterades ingående i Grundlagsutredningen och utredningen lade inte fram något sådant förslag. Jag anser inte att frågan om införande av författningsdomstol nu bör utredas på nytt. Samtidigt finns ett behov av att inom ramen för den ordning som redan finns stärka den konstitutionella kontrollen av vår lagstiftning. En ny grundlagsutredning bör därför se på två möjligheter som torde kunna genomföras parallellt: det handlar dels om att stärka Lagrådets ställning (förhandskontroll), dels om att införa en möjlighet att i vanlig domstol få fastställt att exempelvis en viss lagbestämmelse strider mot grundlagen eller Europakonventionen, utan att frågan aktualiseras i ett konkret fall (efterhandskontroll).s. 675
3.Det har som bekant förts en debatt om dessa frågor inte minst i denna tidskrift. Se till exempel Stefan Lindskogs och Mats Melins artikel Domstolarnas oberoende behöver stärkas från 2017. Stärk Lagrådets ställning Utredningen bör överväga om Lagrådets ställning bör stärkas, inte minst i ljuset av den mycket skarpa kritik som Lagrådet ett antal gånger riktat mot lagförslag från regeringen, utan att regeringen har tagit till sig kritiken. Bestämmelserna om Lagrådet behandlades i Grundlagsutredningen och vissa förändringar gjordes. De frågor jag nu lyfter behandlades däremot inte i utredningen och jag ser därför inget hinder mot att föra fram dem i detta sammanhang.s. 676
4.Det bör övervägas om Lagrådet bör ges ökad makt och ökade befogenheter. Det gäller särskilt i förhållande till Lagrådets granskning av ny lagstiftnings förenlighet med överordnade rättsliga normer som grundlagarna och Europakonventionen samt med rättssäkerhetens krav. Lagrådet bör inte ha ”vetorätt” mot ny lagstiftning – ytterst är lagstiftningen riksdagens ansvar, och väljarna kan utöva sin kontroll av lagstiftaren i allmänna val. Men andra förstärkningar bör övervägas. En möjlighet skulle kunna vara att införa krav på förnyad lagrådsgranskning när ny lagstiftning har avstyrkts av Lagrådet och regeringen återkommer med ett reviderat lagförslag. Särskilda majoritetsregler i riksdagen bör också övervägas, när en lag behandlas vilken av Lagrådet angetts vara oförenlig med grundlagarna, Europakonventionen eller rättssäkerhetens krav.s. 676
5.En fråga som samtidigt bör övervägas är om Lagrådets särställning bör markeras genom att bestämmelserna om Lagrådet ges en ny placering i ett eget kapitel i regeringsformen. För närvarande finns bestämmelser om Lagrådet i 8 kap. regeringsformen, där lagstiftningsprocessen regleras. Det gör att Lagrådet framställs som en remissinstans i lagstiftningsarbetet. Med ökad makt är det rimligt att se Lagrådet som något mer än en remissinstans. Inför en ny möjlighet till abstrakt normprövning Det bör övervägas om en möjlighet till s.k. abstrakt normprövning ska införas i svensk rätt. Med abstrakt normprövning avses normalt en prövning av om en viss bestämmelse i lag eller annan författning strider mot en överordnad norm — till exempel i grundlag — utan koppling till något enskilt fall.s. 676
6.I Sverige saknas idag möjligheter att få till stånd en abstrakt normprövning. Det är exempelvis inte möjligt att i Sverige väcka talan vid domstol och begära att domstolen ska upphäva en viss lagreglering med hänvisning till att bestämmelsen strider mot en grundlagsbestämmelse. Det är inte heller möjligt för riksdagen, eller en minoritet i riksdagen, att hänskjuta ett visst lagförslag, som ännu inte antagits, till en domstol och begära att domstolen ska avgöra om lagförslaget strider mot grundlag eller inte. Istället prövas eventuella normkonflikter i konkreta ärenden. Det kan handa om en enskild som hamnar inför domstol, i ett brottmål, ett civilmål eller ett förvaltningsmål, och då gör gällande att en viss lagregel inte ska tillämpas i det konkreta fallet, eftersom den strider mot grundlag. Domstolen får sedan avgöra om så är fallet. För att få en domstolsprövning av en lags grundlagsenlighet krävs alltså att en enskild först ”drabbas” av lagen och sedan inför domstol försöker freda sig. Man kan hävda att det både av praktiska skäl och av hänsyn till enskilda medborgare skulle vara bra om det fanns en möjlighet att få frågan om grundlagsenligheten avgjord av domstol utan att gå via ett konkret ärende med en enskild part involverad.s. 676
7.Utredningen bör mot denna bakgrund överväga metoder för att införa en möjlighet till abstrakt normprövning. En möjlighet som bör analyseras närmare är att ändra 13 kap. 2 § rättegångsbalken, som anger vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en fastställelsetalan ska få tas upp, och samtidigt överväga om kretsen av de som har rätt att väcka en fastställelsetalan bör breddas. Fördelen med en sådan lösning är att regeringsformen inte skulle behöva ändras.s. 677