Jfr prop. s. 37 x, s. 63 och särskilt s. 64 y — I kommentaren till den nya lydelsen av 35 kap. 14 § RB talas i Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:78 f, april 2022, fortfarande — något oegentligt — om att första stycket av denna paragraf skulle innehålla ”ett principiellt förbud mot att som bevis i rättegång åberopa en berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förstående rättegång” etc.
Hänvisas från p. 3 (s. 994)
1.En nyhet i 35 kap. 14 § RB är att en berättelse, som någon lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat utom rätta, ska få åberopas som bevis också i brottmål om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Samma sak ska gälla i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en sådan berättelse.s. 994
2.Borttagandet av ordet ”endast” (före uppräkningen av punkterna) i den nya lydelsen av 35 kap. 14 § RB torde betingas av den nya bestämmelsen i 35 kap. 15 § RB. Övriga ändringar har angetts vara av språklig art.s. 994
3.Tidigare var bestämmelsen i 35 kap. 14 § RB formulerad som ett förbud (se ordet ”endast” i den tidigare lydelsen) med vissa i lagtexten särskilt uppräknade undantag och avsåg blott det fallet att en skriftlig berättelse etc. åberopades som bevis i rättegången utan att den som avgett utsagan hördes i målet. Även om 35 kap. 14 § RB nu inte längre är formulerad som ett förbud, torde utgångspunkten för tillämpning av 35 kap. 14 § RB fortfarande vara att den som avgett den skriftliga berättelsen etc. inte inställer sig personligen i domstolen.s. 994