Jfr prop. s. 37 x, s. 63 och särskilt s. 64 y — I kommentaren till den nya lydelsen av 35 kap. 14 § RB talas i Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:78 f, april 2022, fortfarande — något oegentligt — om att första stycket av denna paragraf skulle innehålla ”ett principiellt förbud mot att som bevis i rättegång åberopa en berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förstående rättegång” etc.
Hänvisas från p. 3 (s. 994)
3.Tidigare var bestämmelsen i 35 kap. 14 § RB formulerad som ett förbud (se ordet ”endast” i den tidigare lydelsen) med vissa i lagtexten särskilt uppräknade undantag och avsåg blott det fallet att en skriftlig berättelse etc. åberopades som bevis i rättegången utan att den som avgett utsagan hördes i målet. Även om 35 kap. 14 § RB nu inte längre är formulerad som ett förbud, torde utgångspunkten för tillämpning av 35 kap. 14 § RB fortfarande vara att den som avgett den skriftliga berättelsen etc. inte inställer sig personligen i domstolen.s. 994