Närliggande

15.Enligt motiven till avtalslagens andra kapitel ska en fullmakt förstås som ”en till tredje man riktad viljeförklaring av huvudmannen”. I NJA 2014 s. 684 konstaterade HD att en fullmakt kan grundas på dels fullmaktsgivarens viljeförklaring, dels tredje mans befogade tillit (p. 13). Och av rättsfallet följer att en tillitsgrundad fullmakt består av två subjektiva rekvisit, nämligen: kravet på att tredje man ska hysa faktisk tillit till att fullmäktigen är behörig (p. 14) och kravet på att fullmaktsgivaren ska ha erforderlig insikt om att de omständigheter som ligger till grund för tillitsbedömningen skulle kunna föranleda en tredje man att hysa befogad tillit i behörighetshänseende (p. 19). Till följd av bland annat dessa subjektiva rekvisit har rättsfallet kritiserats i doktrinen. Den kritik som har riktats mot 2014 års fall har sin grund i rekvisiten för fullmakt: Som framgår av motiven till avtalslagen ska en fullmakt förstås som en till tredje man riktad rättshandling av huvudmannen. Mot bakgrund av den allmänna rättshandlingsläran innebär det att en fullmakt föreligger i ett visst fall om tredje man, utifrån samtliga omständigheter, med fog kan uppfatta det som att en viss behörighet finns. Det är alltså fråga om en objektiv bedömning. De subjektiva rekvisiten som HD införde genom tillitsfullmakten är alltså överflödiga, och direkt felaktiga, om fullmakter förstås som rättshandlingar.s. 796