Stycket

9.Det förutsätter å andra sidan att det finns en rätt att föra talan, något som för mig tillbaka till behovet de lege ferenda för enskilda att ha rätt att föra en fastställelsetalan på unionsrättslig grund, oavsett om detta innebär en abstrakt normprövning eller ej. Den frågan har diskuterats i nästan 20 år och fick förnyad aktualitet i ”Klimattalan” i förhållande till konventionsrättigheter. Det finns visserligen inget krav inom unionsrätten att det alltid ska vara möjligt att få en unionsrättighet prövad på samma villkor som rättigheter som följer av EKMR, men då måste det finnas en möjlighet att få motsvarande rättighet prövad på annat sätt genom ett förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF. I ljuset av EUD:s rättspraxis om förhållandet mellan artikel 4.2 FEU och rättsstatens principer, till exempel artikel 19.1 andra stycket FEU, bör det som sägs om fastställelsetalan i ”Klimattalan” därför a fortiori även tillämpas i unionsrättsliga sammanhang, om än måhända på annan grund. Att en fastställelsetalan ska vara tillåten på unionsrättslig grund torde följa av 13 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken och artikel 19.1 andra stycket FEU. Det krävs således inte en lagändring.s. 655