NFC Rapport 2022:05, DNA-registerverksamheten. Registren regleras i 5 kap. 1–10 §§ lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och 28 kap. RB. Uppgifterna om praxis hos NFC är inhämtade via e-post-konversation mellan Minna Gräns och gruppchef Anna Granlund, Biologisektionen på NFC i Linköping, den 17 december 2020 och 5 februari 2021.
Hänvisas från p. 14 (s. 40)
14.Men hur är det då hos NFC som ju har en särställning gällande hantering av spår, då NFC både analyserar dem och har ansvar för dna-, utrednings- och spårregistren? Gällande saliv- och blodprov följer NFC lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område 5 kap. 8 och 9 §§, enligt vilka sådana prov inte får användas för något annat ändamål än för det som de ursprungligen tagits. Därutöver måste de förstöras inom sex månader efter det att de togs. Gällande den praktiska hanteringen i övrigt har jag kontaktat gruppchefen Anna Granlund, Biologisektionen på NFC i Linköping. Enligt henne sparar NFC alla spår och sekret som extraherats från undersökta föremål för utvinning av DNA i 15, 30 eller 70 år beroende på brottets preskriptionstid. Det spelar då ingen roll om de har mycket eller lite DNA i sig. Enligt uppgift har prover sparats hos SKL/NFC sedan år 2000, och antalet enstaka prover var i februari 2021 ca 830 000, men nya tillkommer varje dag. NFC har inte sparat proverna med stöd av någon befintlig lagstiftning utan med stöd av ett myndighetsinternt beslut. Orsaken till sparandet är att enskilda fall kan tas upp på nytt och/eller att nya metoder skulle kunna göra att det går att få fram resultat från prover som tidigare har haft för lite DNA i sig, dvs. hamnat under NFC:s s.k. tröskelvärde. Spår på vilka DNA-sökning inte har gjorts gallras efter det att den polisregion eller myndighet som skickat dessa till NFC har meddelat att brottet är uppklarat eller spåret på annat sätt är irrelevant. I kalla fall sparar NFC spåren i 15, 30 eller 70 år efter registrering. Däremot skickas alla föremål på vilka spår har säkrats alltid tillbaks den polisregion eller myndighet som skickat dessa till NFC. Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att den uteblivna särregleringen av spår genom lagstiftning har lett till att bevarande och gallring av spår reglerats genom Åklagarmyndighetens riktlinjer medelst Beslagshandbok 2015 och sedan juli 2022 genom Rättslig vägledning 2022:22. I båda dessa har Åklagarmyndigheten visserligen nämnt att bevarade spår kan användas både i framtida brottsutredningar och i resningssyfte till tidigare tilltalades resningsintresse, men underlåtit att tillförsäkra att tidigare tilltalades resningsintresse även ska, bör eller ens får beaktas när konkreta beslut om gallring fattas. Intervjun hos landets sju polisregioner visar på att praxis varierar gällande i vilka fall och i vems intresse spår i praktiken har sparats samt att bevarandepraxisen varierar såväl inom regioner som mellan regioner. Enhetlig och objektiv praxis finns på plats endast i Stockholm och Bergslagen, dock även i dessa fall endast sedan nyligen. Däremot har NFC sparat alla DNA-prover som tagits hos dem sedan drygt två decennier. Emellertid tar NFC i regel endast prover på ett begränsat urval av det material som polisen och åklagaren skickar till dem, och även på dessa tas DNA-prover endast från ett fåtal ställen. Själva föremålen skickar NFC tillbaks till beställaren.s. 40