Fitger, Peter, m.fl., Kommentaren till RB 13 kap., under rubriken ”De olika kategorierna av talan” (Juno 2025-09-10) beskriver det som att bestämmelsen använts som en ”spärr”.
Hänvisas från p. 3 (s. 357)
3.Sist går det att argumentera för att uppfyllandet av de i RB 13 kap. 2 § angivna förutsättningarna för att föra en fastställelsetalan markerar gränser för hur en tvist som slits i domstol får se ut. Likt andra processförutsättningar får deras tillämpning konsekvenser i fråga om vad en domstol kan och får respektive inte kan och får befatta sig med enligt svensk civilprocessuell lagstiftning. I den meningen kan processförutsättningar också sägas sätta ramar för domstolens roll, vilket kan beskrivas som en konstitutionellrättslig dimension av de processrättsliga reglerna. Just rättsförhållanderekvisitet markerar i sammanhanget en än tydligare begränsning med konstitutionellrättslig dimension, eftersom det kan relateras till konstitutionella bestämmelser om vad en domstol ska ägna sig åt – nämligen rättskipning enligt 1 kap. 8 § regeringsformen och normprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen, som enligt gällande rätt ska vara konkret. Därmed menar jag att rekvisitet kan förstås så, att det förtydligar relationen mellan lagstiftare och domstolar, såsom den också kommer till uttryck i grundlagsbestämmelser. Till det här ska jag återkomma nedan.s. 357