1.Polislagen Behovs- och proportionalitetsprinciperna lagfästes i 8 § polislagen under rubriken ”Allmänna principer för polisingripanden”. Den egna rubriken infördes på förslag av JO under remissbehandlingen för att på så sätt markera att principerna har generell betydelse för polisarbetet. Departementschefen framhåller i den allmänna motiveringen att principerna har betydelse bl.a. när polisen skall ta ställning till val av spaningsmetoder. Han skriver i propositionen till polislagen att principerna även fortsättningsvis skall vara grundläggande för all polisverksamhet och att de därför skall slås fast i den nya polislagen. Enligt paragrafens (och rubrikens) ordalydelse skall principerna styra hur en polisman som har att utföra en tjänsteåtgärd skall ingripa. På annan plats i propositionen sägs att vissa generella principer gäller i fråga om all utövning av polisiär tvångsmakt. Man säger också att paragrafen samlar några allmänna principer för polisingripanden. Polisrättsutredningen ställer sig 1993 frågan om alla tjänsteåtgärder kan eller bör karakteriseras som polisingripanden. Att ingripa kan naturligtvis betyda detsamma som att vidta en åtgärd, vilken som helst, men utredningen kom fram till att begreppet polisingripande bör ha en mer inskränkt betydelse. För att även i fortsättningen göra 8 § tillämplig på all polisverksamhet föreslår man samtidigt att ordet ”ingripande” ändras till ”handla”.137 Utredningen ledde aldrig till någon proposition.s. 5113
2.Även om man godtar eller rentav välkomnar en precisering och därmed snävare definition av begreppet ”ingripa”, behöver man inte byta ut detta mot ”handla” för att göra behovs- och proportionalitetsprinciperna tillämpliga även för den verksamhet som inte innebär att tvång används, t.ex. spaning. 8 § är inte direkt tillämplig, men principerna som där lagfästs gäller enligt propositionen till polislagen all polisverksamhet. Det var heller aldrig meningen att lagfästandet av principerna skulle ändra tillämpningsområdet. Som exempel kan ges polisens filmning med en vanlig, handburen videokamera, för vilket inga regler återfinns i lagtext. Om man använder polisrättsutredningens definition av ”ingripa” faller denna verksamhet utanför området för 8 § polislagen. Eftersom principerna har betydelse som oskrivna principer som skall gälla för all polisverksamhet kommer man inte ifrån att dessa skall beaktas. Det är en annan sak att beskrivningen avs. 5113
3.89 rättsläget kanske blir tydligare om man väljer att införa beteckningen ”handla”. Men det behövs inte för att behovs- och proportionalitetsprinciperna skall gälla för all polisverksamhet. Med andra ord råder inget tvivel om att behovs- och proportionalitetsprinciperna skall beaktas när polisen har att avgöra vilken eller vilka spaningsmetoder som skall väljas och hur dessa skall bedrivas.s. 5113
4.Enligt förarbetena till polislagen tar proportionalitetsprincipen i detta sammanhang sikte på det intrång som ett polisingripande kan medföra på ett motstående intresse. Enligt paragrafens första mening måste det föreligga en rimlig proportion mellan medel och mål. Ju mera omfattande eller allvarlig faran är desto verkningsfullare medel måste polisen som skyddsmakt få lov att använda. Polisingreppet måste också anpassas efter den föreliggande farans beskaffenhet. Det får i princip inte orsaka större intrång i motstående intresse än det faran i sig innebär för den allmänna ordningen och säkerheten.138 Ingrepp i personlig frihet och integritet anses till sin art allvarligare än ingrepp mot egendom eller andra ekonomiska intressen. Vid bedömningen av den skada eller det intrång som ett ingripande medför måste hänsyn tas även till indirekta skadeverkningar eller olägenheter eller skada som ingripandet kan orsaka för tredje man.139s. 5114
5.I paragrafens andra mening stadgas att ett polisingripande endast får ske om det är nödvändigt för att avvärja eller undanröja en fara. En åtgärd betraktas bara som nödvändig om syftet med den inte kan nås på något annat sätt. Ett ingripande som ”enligt ett vanligt omdömesgillt bedömande”140 framstår som obehövligt är inte nödvändigt och är således i princip otillåtet. Meningen sägs i förarbetena ge uttryck för behovsprincipen. Av denna princip anses vidare följa, att polisen alltid skall välja det medel som innebär minsta möjliga intrång i en enskilds rätt och frihet eller annat intresse om flera medel står till buds för att avlägsna föreliggande fara. Principen om minsta möjliga ingripande är allmängiltig och avser alla former av ingripanden. Den omfattar inte bara ingripandets omedelbara verkan utan även dess indirekta biverkningar såsom olägenheter, obehag eller dylikt.141s. 5114
6.Behovsprincipen anses slutligen också innebära att ett polisingripande skall upphöra så snart syftet med ingripandet har uppnåtts eller 90 det visat sig vara resultatlöst. Denna regel gäller alla former av ingrepp mot personer eller egendom. Särskilt angeläget anses vara att grundsatsen noga beaktas vid åtgärder som riktar sig mot den enskildes personliga frihet och integritet.142 Rättegångsbalken Spaningsmetoderna hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning regleras i 27 kap. rättegångsbalken. 27 kap. 1 § säger att tvångsmedel143 enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Polisen har alltså att beakta behovs- och proportionalitetsprinciperna även när den bedriver spaning i form av hemlig teleavlyssning och teleövervakning.144 Praxis Följande ärende kan tjäna som illustration på hur JO använder behovs- och proportionalitetsprinciperna för att komma fram till om ett polisingripande varit riktigt.s. 5114
7.Sent en sommarkväll gick två flickor, 12 och 13 år gamla, på en länsväg is. 5115
8.riktning mot sitt hem. Två civilklädda polismän som färdades i en civils. 5115
9.polisbil uppmärksammade flickorna och stannade bilen framför dem. Dens. 5115
10.ene polismannen gick ur bilen och fram mot flickorna. Flickorna som intes. 5115
11.förstod att han var polis blev rädda och började springa från platsen. Bådas. 5115
12.polismännen sprang efter och fick först tag på den ena som sparkades. 5115
13.omkring sig och inte ville följa med till polisbilen. Den andra flickan gicks. 5115
14.frivilligt med. Efter att polismännen talat med flickorna och fått reda pås. 5115
15.deras namn fick de gå.s. 5115
16.JO ansåg att det fordrades en konkret anledning för att göra ett ingripandes. 5115
17.av det här slaget. Han hade för egen del svårt att se att det funnits tillräckligs. 5115
18.anledning till ett ingripande. Om nu polismännen trots allt menade att etts. 5115
19.ingripande var nödvändigt, ansåg han att de borde övervägt om de intes. 5115
20.kunde väntat med detta till dess att flickorna hunnit längre in mot samhällets. 5115
21.där det uppenbarligen fanns bostadshus och bättre belysning. Flickornas. 5115
22.hade med all säkerhet inte känt sig så utlämnade där och hade kanske intes. 5115
23.91s. 5115
24.heller blivit så skrämda. Även om han var kritisk mot polismännens ingri-s. 5116
25.pande ville han inte säga att ingripande varit direkt felaktigt. JO poängterades. 5116
26.emellertid att det i sådana här lägen är nödvändigt att i förväg noga vägas. 5116
27.angelägenheten av att göra ett ingripande mot den effekt ingripandet kans. 5116
28.få.145 JO undersöker alltså först om det var nödvändigt att ingripa. Utan att använda begreppet tillämpar han behovsprincipen och kommer fram till att det var synnerligen tveksamt. Därefter kritiserar han utifrån ett avvägningsresonemang sättet som ingripandet gjordes på. I detta led tillämpar han alltså, utan att uttryckligen säga det, proportionalitetsprincipen.s. 5116
29.I ett fall i Högsta domstolen frikändes en polisman från åtal om tjänstefel, trots att lagstöd för det ifrågasatta ingripandet saknats.s. 5116
30.Tre män som påträffats berusade i en lägenhet där ett knivdåd med dödligs. 5116
31.utgång förövats hade av ett vakthavande befäl placerats i arrest var för sig is. 5116
32.omkring fyra timmar. Männen talade finska sinsemellan, och det var vakt-s. 5116
33.havande befäls uppfattning att männen inte borde få tillfälle till ytterligares. 5116
34.kommunikation före förhören, som skulle kunna inledas utan längre dröjs-s. 5116
35.mål. Högsta domstolen ansåg inte att åtgärden att sätta männen i arrest inne-s. 5116
36.burit mera tvång än som varit försvarligt med hänsyn till tjänsteuppgiften,s. 5116
37.särskild som männen skulle höras om ett mycket allvarligt brott.146s. 5116
38.Domstolen resonerar utifrån 2 kap. 8 § regeringsformen som säger att dens. 5116
39.enskilde gentemot det allmänna är skyddad mot frihetsberövande och även is. 5116
40.övrigt är tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta.s. 5116
41.Av 2 kap. 12 § regeringsformen följer att detta skydd kan begränsas genoms. 5116
42.lag. I andra stycket andra meningen samma paragraf föreskrivs att en sådans. 5116
43.begränsning aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till dets. 5116
44.ändamål som föranlett den.s. 5116
45.Frågan var en förhörsperson skall placeras i varje särskilt fall får avgörass. 5116
46.utifrån 8 § polislagen. I allmänhet är det tillräckligt att den som skall hörass. 5116
47.anmodas att stanna kvar, eventuellt med anvisning att uppehålla sig i ett för-s. 5116
48.hörsrum eller annat utrymme som inte är låst. Högsta domstolen ansåg atts. 5116
49.det, särskilt vid risk för att han avlägsnar sig eller för olämplig kommunika-s. 5116
50.tion, i undantagsfall kan vara försvarligt att placera honom i arrest soms. 5116
51.alternativ till bevakning i öppen lokal. Någon lagregel som anger var en person som hålls kvar för förhör skall placeras om förhöret inte kommer till stånd omedelbart liksom under uppehåll i förhöret fanns inte vid tidpunkten. På grund av sin karaktär av rättighetsinskränkningar kräver åtgärden att låsa in en per92 son lagstöd. Högsta domstolen kommer med hjälp av ett resonemang om vad som kunde anses försvarligt utifrån 8 § fram till att lagstöd inte krävdes i just denna situation. Jag anser att detta är ett felaktigt sätt att använda behovs- och proportionalitetsprinciperna. Först och främst skall en rättighetsinskränkande åtgärd ha stöd i lag. Därefter är det dags att undersöka om riktiga avvägningar har gjorts när polisen valde vilken åtgärd den tyckte var lämpligast. JO har resonerat på liknande sätt i ett ärende om handräckning. Han kommer fram till att polisen gjort avsteg från legalitetsprincipen. Eftersom han anser att det också förelåg vissa förmildrande omständigheter vidtog han trots detta inte vidare åtgärder.s. 5116
52.Med biträde av polis medicinerade sjukhuspersonal en patient i henness. 5117
53.bostad mot hennes vilja. JO menade att sådan handräckning inte lagligens. 5117
54.kan lämnas. Såväl överläkaren som polismästaren hade alltså handlat klarts. 5117
55.lagstridigt; överläkaren när han begärde polishandräckning och polismästa-s. 5117
56.ren genom att beordra handräckningen. Ett sådant lagöverskridande ansågs. 5117
57.JO i och för sig vara allvarligt. Av överläkarens och polismästarens uppgif-s. 5117
58.ter framgick att de ansett det valda förfarandet fördelaktigare och mers. 5117
59.humant än alternativet hämtning. En hämtning med våld till sjukhuset skulles. 5117
60.ha varit mycket mer uppslitande för patienten.s. 5117
61.Även om dessa omständigheter inte kan rättfärdiga överläkarens ochs. 5117
62.polismästarens handlande ansåg JO det dock vara av sådan art att han intes. 5117
63.borde gå vidare i saken. Han stannade därför vid en erinran om vikten av atts. 5117
64.- innan tvångsåtgärder vidtas - de lagliga förutsättningarna härför noga prö-s. 5117
65.vas. Det valda handlingsalternativet var det minst ingripande för den som utsatts för handräckningen. Det är lätt att förstå JO:s resonemang i den delen. Det som däremot förvånar mig är att JO inte samtidigt föreslår justitiedepartementet att göra en sådan avvägning möjlig inom lagliga ramar. De proportionalitetshänsyn som gjorde rättstilllämpningen rimlig borde uttryckas även i lagstiftningen. Europakonventionen Även Europadomstolen gör en proportionalitetsbedömning för att avgöra hur det lagliga utrymmet för en viss spaningsmetod skall användas. Om domstolen i ett enskilt fall kommit fram till att en spaningsmetod är tillåten och vederbörligen lagstadgad enligt artikel 8 Europakonventionen återstår enligt artikeln att avgöra om den är nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen undersöker om des. 5117
66.93 inskränkningar som den aktuella verksamheten medför kan anses godtagbara i förhållande till syftet med densamma.s. 5117
67.Europadomstolen uttrycker det i ett fall som rörde artikel 8 att ”a balance must be sought between the exercise by the individual of the right guaranteed to him under paragraph 1 and the necessity under paragraph 2 to impose secret surveillance for the protection of the democratic society as a whole”.148s. 5118
68.Kommer domstolen fram till att inskränkningen är för stor i förhållande till behållningen av att använda metoden kan den inte anses godtagbar i ett demokratiskt samhälle. I demokratins namn kan staten eller polisen ha fått så stora befogenheter att upprätthålla demokratin (t.ex. att kontrollera medborgares förehavanden genom avlyssning utan att vissa bestämda förutsättningar föreligger) att en totalitär stat, eller polisstat i stället skapats. För att anses godtagbar måste inskränkningen ligga inom den s.k. ”margin of appreciation”; marginalen av skön.149s. 5118