Citat i kontext

2 · § (skiljemännens prövning av sin egen behörighet,

1.behörighetskompetens ) Skiljemännen får pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Det­ ta hindrar inte en domstol från att på begäran av en part pröva frå­ gan. Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens avgörande. Även om skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de är behöriga att avgöra tvisten är deras beslut inte bindande. I fråga om talan mot en skiljedom som innefattar ett avgörande om behö­ righeten gäller bestämmelserna i 34 och 36 §§. När ett skiljeförfarande har påkallats, kan motparten göra invändningar av olika slag, t ex att skiljeavtalet är ogiltigt - antingen har det aldrig varit giltigt eller också har det sedermera upphört att gälla - att skiljeavtalet inte är tillämpligt på tvistefrågan eller att denna inte är skiljedomsmässig. Alla sådana invändningar innebär att skiljemännen enligt partens mening inte är behöriga att pröva tvisten.169s. 2050

2.53 Lagen om skiljeförfarandes. 2050

3.Enligt första stycket första meningen äger skiljemännen själva pröva en invändning om att de inte är behöriga att pröva tvisten. De har behörighetskompetens (Kompetenz-Kompetenz eller la compétance de la compétance)170. Normalt görs invändning om skiljemännens bristande behörighet i förfarandets inledning och prövas då av skiljemännen innan tvisten börjar handläggas i sak. Enligt 34 § andra stycket får part som grund för talan om skiljedoms hävande (klandertalan) inte åberopa en omständighet, som han genom att delta i förfarandet utan invändning el­ ler på annat sätt - dock inte endast genom att utse skiljeman - får anses ha avstått från att göra gällande. Görs en invändning mot skiljemännens behörighet senare under förfarandet, synes skiljemännen med en analo­ gisk tillämpning av denna preklusionsbestämmelse kunna avvisa invänd­ ningen redan med hänsyn till att den inte framställts tidigare. Gör parten sannolikt att han framställt invändningen så snart han fått kännedom om den ifrågavarande omständigheten, bör skiljemännen däremot pröva in­ vändningen.s. 2051

4.Skiljemännen bör inte utan invändning av part göra någon prövning av sin behörighet och de bör grunda sitt avgörande enbart på de av parterna åberopade omständigheterna. Oberoende av invändning skall de emeller­ tid pröva om tvisten är skiljedomsmässig eller om en skiljedom grundad på parternas talan skulle komma att bli ogiltig såsom stridande mot ordre public.1711 dessa fall är inte hellerden nyssnämnda preklusionsregeln till­ lämplig.s. 2051

5.Invändning om att skiljeavtalet inte är giltigt eller tillämpligt skall prö­ vas av skiljemännen, även om tvisten har internationell anknytning och parterna har ingått ett s k undantagsavtal enligt 51 §.172s. 2051

6.Om skiljemännen vid prövningen av sin behörighet kommer fram till att de är behöriga att pröva tvisten, meddelar de ett beslut av den innebör­ den.173 Beslutet är enligt andra stycket första meningen inte bindande och part, som är missnöjd med beslutet, behöver alltså inte väcka talan mot beslutet för att vara bibehållen sin rätt att klandra skiljedomen enligt 34 §. 54s. 2051

7.Skiljeavtalet 2 § För att inte drabbas av den i andra stycket av denna paragraf stadgade preklusionsregeln måste parten däremot uttryckligen protestera mot att skil­ jeförfarandet fortsätts.174 Skiljemännens beslut är inte heller bindande för dem själva. Om det under förfarandets gång kommer fram nya omstän­ digheter, som medför att skiljemännen gör en annan bedömning av sin behörighet, är de alltså oförhindrade att förklara sig obehöriga. Finner skiljemännen att de inte är behöriga att pröva tvisten, avslutar de förfarandet genom att meddela en skiljedom med detta innehåll.175 Do­ men vinner rättskraft, om talan inte inom föreskriven tid förs mot den en­ ligt 36 §. Detta gäller oberoende av vilken grund som obehörigheten grundas på, dvs även därför att tvisten inte är skiljedomsmässig eller dom skulle strida mot ordre public.176 Om en part önskar få frågan, huruvida skiljeavtalet är giltigt eller tilllämpligt på tvisten, slutligt avgjord av skiljemännen - oavsett om avgö­ randet innebär att de är behöriga eller inte - kan han begära att skiljemän­ nen meddelar mellandom enligt 29 § första stycket. Även denna dom vin­ ner rättskraft, om inte talan inom föreskriven tid förs mot den enligt 34 eller 36 §. Såsom framgår av första stycket andra meningen behöver part inte göra någon invändning inför skiljemännen om deras bristande behörighet utan han är oförhindrad att vända sig direkt till domstol och väcka fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § RB om att skiljeavtalet skall förklaras vara ogiltigt eller inte tillämpligt på tvisten. Likaså kan den påkallande parten i händelse av invändning från motpartens sida väcka talan om att skilje­ avtalet skall förklaras giltigt eller tillämpligt. Även i ett sådant mål är preklusionsregeln i 34 § andra stycket tillämplig.177 Dom i målet blir bindan­ de såväl i det aktuella skiljeförfarandet som - ifall skiljeavtalet befinnes giltigt - i eventuella framtida skiljeförfaranden.178 Väcker part talan i behörighetsfrågan, har skiljemännen enligt första stycket tredje meningen att välja mellan att förklara skiljeförfarandet vi­s. 2052

8.55 Lagen om skiljeförfarande lande i avvaktan på domstolens avgörande eller att fortsätta förfarandet och tom meddela skiljedom.179 En part kan alltså inte automatiskt för­ dröja skiljeförfarandet genom att väcka talan. Finner skiljemännen frågan om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet tveksam, är det emellertid sannolikt att de förklarar förfarandet vilande. En omständighet, som kan tala emot en vilandeförklaring, är att ett sådant beslut inte medför någon automatisk förlängning av en av parterna bestämd tid för meddelande av skiljedom.180 Går inte båda parterna med på en förlängning av fristen och medför en vilandeförklaring att skiljedomen meddelas efter fristens ut­ gång, föreligger klandergrund enligt 34 § första stycket andra punkten.s. 2052