Den identifierbara skillnad som finns mellan reglerna i de immaterialrättsliga speciallagarna och de som återfinns i 15 kap. RB är närmast att kraven som gäller kärandens ställande av säkerhet kan uppfattas som något lägre i de immaterialrättsliga speciallagarna, exempelvis i 37 a §
Hänvisas från p. 1 (s. 601)
1.Beträffande provisoriskt rättsskydd inom varumärkesrättens område finns, som nämns i kapitel 4 ovan, särskilda bestämmelser i VML. Rent allmänt tydliggör dessa regler att interimistiska åtgärder är möjliga, också inom varumärkesrättens område. I princip innebär emellertid inte de specialregler som återfinns i VML att förutsättningarna för interimistiska åtgärder ändras. Det är fortfarande i huvudsak de allmänna förutsättningarna i 15 kap. RB som gäller också när reglerna i VML tillämpas. I vart fall torde det inte föreligga några för den internationella processrätten relevanta skillnader mellan reglernas tillämpningsområde.s. 601
Avslutande reflexioner
1.Till att börja med skall understrykas att Bryssel-/Luganoreglerna gör det möjligt att verkställa interimistiska beslut i andra Bryssel-/Luganoländer. Det är dessutom så att reglerna om verkställighet och erkännande av domar gäller oberoende av svarandens hemvist. Som exempel kan nämnas att ett svenskt interimistiskt beslut mot en amerikansk svarande som huvudregel kan verkställas i samtliga Bryssel-/Luganoländer, under förutsättning att beslutet faller inom ramen för Bryssel-/Luganoreglernas sakliga tillämpningsområde. Som redan tidigare nämnts, är detta förhållande betydelsefullt och kan sannolikt medföra att en del av de problem som finns beträffande ”torpederade” intrångsprocesser kan mildras.s. 601
2.Det skall i detta sammanhang tilläggas att Bryssel-/Luganoreglerna kan vara direkt tillämpliga även i situationer när svaranden inte har hemvist i ett Bryssel-/Luganoland. Ett sådant exempel kan vara att talan mot en svarande med hemvist i något land i Asien har inletts i Tyskland grundad på Bryssel/Luganoreglernas exklusiva bestämmelser. I detta fall blir förordningens artikel 31 (och konventionernas artikel 24) tillämpliga och följaktligen kan ett interimistiskt förfarande inledas i Sverige med dessa bestämmelser som grund. 256s. 601
3.Del III – Domsrättens. 602
4.I de fall svaranden inte har hemvist i ett Bryssel-/Luganoland, får domstolen pröva sin behörighet analogivis. Resultatet blir dock likartat. Behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, riktade mot en svarande utan hemvist i ett Bryssel-/Luganoland, finns när domstolen är behörig att pröva den egentliga talan under i stort sett samma förutsättningar som beskrivits i avsnitt 8.10.s. 602