Ytterligare regler om hissprövningar återfinns i 56 kap 13–15 §§ RB, vari bl a framgår att en tingsrätt och, sedan prövningstillstånd meddelats, en hovrätt får med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av HD när förlikning om saken är tillåten.
Hänvisas från p. 2 (s. 26)
1.Rättsfallet NJA 2009 s 291 gav oss ett antal exempel på vad som kan beaktas i den funktionalistiska bedömningen och hur denna kan utföras. Ytterligare exempel på vad som kan användas som riktmärke i bedömningen och andra aspekter av densamma belyses genom en studie av nästa rättsfall, NJA 2013 s 725, i den här aktuella rättsfallsserien.s. 26
2.2013 års avgörande var ett så kallat hissfall, om dessa stadgas i 42 kap 17a § RB, i vilket tingsrätten hade hänskjutit två frågor till Högsta domstolen om när vissa fordringar hade uppkommit. Fordringarna avsåg dels hyra av en lokal, dels ersättning för visst arbete i form av hyresgästanpassning av samma lokal. Uppkomstfrågorna gällde tillämpningen av 25 kap 18 § aktiebolagslagen. Dessa bestämmelser ingår i ett knippe av lagstadganden (25 kap 13–18 §§ i samma lag), vilka sammantaget innebär att företrädare för aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga om bolagets eget kapital understiger hälften av aktiekapitalet och vissa åtgärder inte vidtas inom viss tid. Det personliga betalningsansvaret gäller för de fordringar som uppkommer mot bolaget under den tid som underlåtenheten att vidta de föreskrivna åtgärderna består.s. 26
3.155s. 26
4.Högsta domstolen inledde sin bedömning av de hissade prejudikatfrågorna (under rubriken Syftet med regleringen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen) med att hänvisa till och upprepa det allmänna uttalandet från NJA 2009 s 291 (att syftet och ändamålet med den enskilda regeln ska ha stor betydelse i frågan om fordrans uppkomst när fordran är svävande vid den kritiska tidpunkten). Efter en redogörelse för innehållet i de relevanta reglerna uttalade Högsta domstolen följande om syftet med dessa regler:s. 27
5.”Regleringen sätter gränser för hur långt en förlustbringande verksamhet skas. 27
6.få fortsätta, innan den måste avbrytas genom likvidation. Konstruktionens. 27
7.ger aktieägarna rådrum för att vidta lämpliga åtgärder i ett underkapitalise-s. 27
8.rat bolag. Regleringens övergripande syfte är att skydda bolagsborgenärernas. 27
9.(se prop. 2000/01:150 s. 34 f.).” Av den citerade passagen framkommer ett exempel på vad som utgör ett syfte i Högsta domstolens användning. Domstolen benämnde vad lagstiftaren explicit hade avsett som ett syfte. Eftersom domstolen dessutom uttryckte att det var regleringens övergripande syfte, kan det tematiseras som ett ultimärt mål. Här bör också nämnas att användningen visserligen kompliceras något av att de lagmotiv som domstolen hänvisade till enbart avsåg ett uttalande om gällande rätt och inte var motiven till införandet av de relevanta bestämmelserna. Men denna ovisshet försvinner om vi ser till ett senare stycke i samma domskäl:s. 27
10.”Syftet med bestämmelsen är alltså att förmå styrelsen att upprätta ens. 27
11.kontrollbalansräkning och att vidta erforderliga åtgärder vid en underka-s. 27
12.pitalisering. Ett effektivt sätt att uppnå detta syfte skulle vara att styrelsens. 27
13.ådrog sig ett medansvar för samtliga de borgenärsprestationer som bolagets. 27
14.tillgodogörs under medansvarsperioden [hänvisningar uteslutna]. En sådans. 27
15.avsikt hos lagstiftaren kan emellertid inte utläsas ur bestämmelsen eller för-s. 27
16.arbetena. Ett generellt verkande medansvar för sådana situationer ter sigs. 27
17.också som en alltför långtgående tolkning av bestämmelsen i 25 kap. 18 §s. 27
18.aktiebolagslagen. Det bör i stället beaktas vilka rättsliga och faktiska möjlig-s. 27
19.heter att påverka avtalsförhållandet som funnits under medansvarsperioden.s. 27
20.[Min kursivering.]” Här framkommer det uttryckligen att Högsta domstolen använde begreppet syfte i betydelsen lagstiftarens avsikt, både som den kommer till uttryck i lagen och i förarbetena. Citatet ger även prov på hur domstolen använde syftet i sitt resonemang. Domstolen undersökte vilken tolkning 156 av bestämmelsen som skulle kunna uppfylla syftet – återigen gjordes en konsekvensbedömning. Även i denna bedömning kom frågan om fordrans uppkomst att omformuleras till en fråga om huruvida rättsföljden i den relevanta regeln skulle inträda. I rättsfallet blev det en fråga om huruvida styrelsen för det relevanta aktiebolaget skulle vara medansvarig för de relevanta förpliktelserna.s. 27
21.Ytterligare en aspekt av hur Högsta domstolen använde termen syfte förtjänar att lyftas. Som framgick av det första citatet i detta avsnitt uttalade domstolen att regleringens övergripande syfte är att skydda bolagsborgenärerna. Det bör jämföras med det andra citatet, där det framgick att domstolen uttryckte att syftet med bestämmelsen är att förmå styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning och att vidta erforderliga åtgärder vid en underkapitalisering. Vid en jämförelse mellan de två uttalandena framkommer att det sker en glidning i användningen av begreppet syfte. I det första citatet lyfts en skyddsaspekt fram och i det andra en handlingsdirigerande effekt. Högsta domstolen gjorde alltså en omtolkning av syftet, vilket blir särskilt tydligt i följande citat:s. 28
22.”Regelsystemet, om det inte efterlevs, möjliggör för vissa bolagsborgenärers. 28
23.att göra gällande sina fordringar hos en medansvarig styrelseledamot. Dets. 28
24.medansvar som följer av regleringen utgör således ett påtryckningsmedels. 28
25.för att få styrelsen att följa det handlingsmönster som lagen föreskriver.” Syftet omtolkades alltså så att den skyddsaspekt som lagstiftaren ville uppnå blev till en handlingsdirigerande effekt för att uppnå skyddsaspekten. Uttryckt med de distinktioner som redogjordes för ovan kan dessa riktmärken tematiseras som ultimära mål och primära mål, där det primära målet användes som ett medel för att uppnå det ultimära målet.s. 28
26.I rättsfallet beaktade Högsta domstolen även uttryckligen ändamålsskäl. Efter det att domstolen konstaterade att det skulle fästas avseende vid vilka rättsliga och faktiska möjligheter som hade funnits att påverka avtalsförhållandet under medansvarsperioden, undersökte domstolen vilka påverkansmöjligheter en borgenär hade. Domstolen konstaterade att vanligen har en borgenär inte någon kunskap om gäldenärens betalningssvårigheter, vilket skulle kunna medföra att borgenären hade kunnat nyttja exempelvis innehållanderätten enligt 61 § köplagen. Högsta domstolen gick sedan vidare genom att fästa avseende vid bolagets möjligheter att påverka avtalsförhållandet:s. 28
27.”Vid en tillämpning av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen bör det av ändamålsskäls. 28
28.få betydelse om bolaget har haft en avtalsenlig rätt att under medansvars-s. 28
29.perioden avbeställa prestationen utan att ådra sig någon ersättningsskyldighet.s. 28
30.157s. 28
31.Starka skäl talar då för att styrelsen ska bära ett medansvar för de bolagsför-s. 29
32.pliktelser som inte hade uppstått om bolaget hade använt en sådan avbeställ-s. 29
33.ningsrätt under medansvarsperioden. [Min kursivering.]” Högsta domstolen såg alltså till vilka möjligheter bolaget hade att undvika att ikläda sig förpliktelser mot bakgrund av ändamålsskäl. Tyvärr framgår det inte uttryckligen vilka ändmålsskälen var. Det kan dock klargöras om kontexten beaktas. Tidigare i domskälen uttalade domstolen nämligen att det bör ”beaktas vilka rättsliga och faktiska möjligheter att påverka avtalsförhållandet som funnits under medansvarsperioden.” Det är i sin tur en förlängning av syftet med bestämmelsen, som sades vara ”att förmå styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning och att vidta erforderliga åtgärder vid en underkapitalisering.” Med termen ändamålsskäl tycks alltså domstolen här mena vad som tidigare sades vara ett syfte. Synbarligen användes därmed syfte och ändamålsskäl återigen synonymt.s. 29
34.Sammanfattningsvis kan sägas att i NJA 2013 s 725 hämtades syftet från lagtext och förarbeten. Det betecknade vad som med bestämmelserna avsågs att skydda med regelkomplexet. Syftet omtolkades av Högsta domstolen så att en skyddsaspekt blev till en handlingsdirigerande effekt för att uppnå skyddsaspekten; ett ultimärt mål omtolkades till ett primärt mål för att nå det ultimära målet. Syftet kunde avse såväl skyddsaspekten som den eftersträvade handlingsdirigerande effekten. I sin konsekvensbedömning såg även domstolen till vilka möjligheter de olika aktörerna hade att agera. Återigen kom frågan att omformuleras, från en fråga om fordrans uppkomst till en fråga om huruvida rättsföljden i den relevanta regeln skulle tillämpas. Avslutningsvis kan tilläggas att Högsta domstolen fann att hyresfordran hade uppkommit redan vid ingåendet av hyresavtalet samt att fordran avseende arbetet på hyresobjektet, om en avbeställningsrätt fanns, hade uppkommit under medansvarsperioden för styrelseledamöterna.s. 29