Dubbelbestraffning, resning och rättskraft4 hänvisningar
- Av art. 4(2) i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen framgår att det är möjligt att avvika från principen om förbud mot dubbelbestraffning. Enligt andra punkten ska nämligen bestämmelserna i föregående punkt inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet. Förbudet mot dubbla påföljder är därmed inte absolut, utan det är uttryckligen föreskrivet att inskränkningar i dubbelbestraffningsförbudets skyddsområde är tillåtna under vissa förutsättningar. Sverige har gjort bruk av denna möjlighet genom reglerna om resning till nackdel för den tilltalade. 3.2 Resning till nackdel för den tilltalade Resningsinstitutet har gamla anor i svensk rätt och kan spåras ända tillbaka till rättegångsbalken i 1734 års lag. För svensk del finns bestämmelser om resning i brottmål numera i 58 kap. rättegångsbalken (1942:740; RB). I 58 kap. 3 § RB regleras de formella förutsättningarna beträffande resning till nackdel för den tilltalade.
- Enligt 58 kap. 3 § första stycket 1 RB får resning, sedan en brottmålsdom vunnit laga kraft, beviljas till nackdel för den tilltalade om vissa särskilt graverande förhållanden eller falsk bevisning har förekommit och detta kan antas ha inverkat på målets utgång. Vidare kan resning enligt första stycket 2 beviljas om det åberopas någon omständighet eller bevisning, som inte tidigare förebringats, och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet eller till att en väsentligt strängare straffbestämmelse hade tillämpats. Det är även möjligt att enligt första stycket 3 bevilja resning om det kommer fram nya uppgifter som sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade bedömts vara äldre än rätten utgått ifrån och detta i sin tur sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts till en väsentligt svårare eller mer ingripande påföljd, eller till en annan utgång i utvisningsfrågan. I bestämmelsens andra stycke anges att resning på grund av förhållande som avses i p. 2 eller 3 förutsätter att det är föreskrivet fängelse i mer än ett år för brottet samt att parten gör sannolikt att omständigheten, beviset eller utredningen inte hade kunnat åberopas i rättegången, eller att parten annars har haft giltig ursäkt för att inte göra det. Av 58 kap. 4 § andra stycket RB följer att en ansökan om resning till men för den tilltalade ska göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökan grundas på.
- Resningsinstitutet brukar med särskild hänsyn till den sistnämnda aspekten beskrivas som en kompromiss mellan två inom rättsordningen varandra motstående intressen, nämligen sanning och orubblighet. Sanningsintresset — eller sanningsprincipen — ger uttryck för intresset av att materiellt felaktiga domstolsavgöranden kan korrigeras. Enligt denna princip är målsättningen således i förlängningen att åstadkomma ett materiellt riktigt och rättvist resultat. Orubblighetsprincipen representerar i sin tur intresset av att lagakraftvunna avgöranden förblir orubbliga och inte kan rivas upp. Brottmålsdomars orubblighet motiveras främst av den tilltalades trygghet och rättssäkerhet. Den tilltalade ska, kort sagt, kunna förlita sig på att domen står sig och inte ändras till dennes nackdel. Även andra ändamål kan anföras för att en brottmålsdom ska vara orubblig, bl.a. processekonomiska skäl, intresset av koncentration och att säkerställa ett gediget åtalsunderlag från åklagarens sida. Som utgångspunkt gäller som framgått orubblighetsprincipen i svensk straffprocessrätt, men i 58 kap. 3 § RB regleras de undantag där sanningsprincipen har fått genomslag. Allmänt gäller således en presumtion mot att ändra en friande dom. Denna presumtion kan endast brytas om förutsättningarna för resning till nackdel för den tilltalade är uppfyllda. I andra fall får domen stå sig oavsett hur stötande den kan anses vara.