Stycket

3.De grundläggande och vanligast tillämpade reglerna om de övriga nämnda hemliga tvångsmedlen finns i 27 kap. rättegångsbalken. Tvångsmedelsreglerna i rättegångsbalken är permanenta och har i huvudsak inte omfattats av utredningens uppdrag. Det som granskats beträffande dessa är endast hur de använts enligt två tidsbegränsade lagar, nämligen lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Genom den först nämnda lagen (2008 års utredningslag) ges utökade möjligheter att använda tvångsmedlen vid förundersökningar som avser vissa brott som utreds av Säkerhetspolisen. Genom den sist nämnda lagen (i det fortsatta 2007 års preventivlag) regleras möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förhindra brott, utom ramen för en förundersökning. Gällande regler En grundläggande förutsättning för att använda hemliga tvångsmedel är vanligtvis att en förundersökning har inletts. Tvångsmedlet ska då bidra till att utreda eller lagföra ett visst brott. Bestämmelser om hemliga tvångsmedel under förundersökning finns som framgått i 27 kap. rättegångsbalken. Tvångsmedlen får enligt dessa bestämmelser beslutas enbart av domstol på begäran av åklagare. Hemlig teleavlyssning eller hemlig kameraövervakning får beslutas endast vid förundersökning som rör ett brott med ett straffminimum på minst fängelse i två år samt försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott eller ett brott vars straffvärde kan antas överstiga fängelse i två år. Hemlig teleövervakning får användas vid förundersökning som avser brott med straffminimum på minst fängelse i sex månader, vissa andra särskilt angivna brott (bl.a. dataintrång, narkotikabrott och barnpornografibrott som inte är att anse som ringa) eller försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. För samtliga tre tvångsmedel gäller att åtgärderna som regel får avse endast en teleadress eller en plats som är på visst sätt anknuten till en skäligen misstänkt person. För att ett tillstånd ska meddelas krävs alltid att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.s. 577