Punkt 114 i domen. 1 2 Punkt 118 i domen. 13 Punkt 119 i domen. 14 Punkt 124 i domen. 15 Punkt 122 i domen. 1 6 Punkt 54 i domen, fråga 2 b). 17 Punkt 83 i domen. 1 8 Punkt 44 i domen. Min kursivering. 1 9 Det kunde möjligen tänkas att lagstiftaren inför en hantering av tillåtligheten av sådan bevisning motsvarande den som föreslagits för anonyma vittnen, där frågan om tillåtlighet ska avgöras vid ett särskilt sammanträde och av annan domare än den eller de som slutligt avgör målet, se prop. 2024/25:20, s 46 f. och 74 f. 2 0 Jfr NJA 2021 s. 286. Det kan möjligen ifrågasättas om EU-domstolens linje i fråga om bevisförbud låter sig förenas med senare års avgöranden från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Den domstolen har, med början i sin dom den 15 december 2011 i målet Al-Khawaja och Tahery mot Storbritannien (GC), nr 26766/05 och 22228/06, nedan kallat Al-Khawaja och Tahery, och därefter år 2015 i sin dom den 15 december 2015 i målet Schatschaschwili mot Tyskland (GC), nr 9154/10, nedan kallad Schatschaschwili, nyanserat sin praxis rörande artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) från att närmast framstå som ett förbud mot att låta en frånvarande persons vittnesmål ensamt eller på ett avgörande sätt ligga till grund för en fällande dom, till att tydligare betona att rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom ska prövas som en del i bedömningen av om den tilltalade fått sin rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen tillgodosedd som helhet. 2 1 Svenska domstolar synes i allmänhet ha tillåtit EncroChat-bevisning. Högsta domstolen har undvikit att ta ställning till frågan, se t.ex. dess mål B 2222-21, B 3624-21 och B 801-22. 2 2 Punkt 100 i domen. 23 Punkt 97 i domen. 2 4 Målet rör genomgång av mobiltelefoner. Resonemanget torde kunna överföras på andra typer av elektronisk kommunikationsutrustning på vilka stora mängder av personlig information lagras, oavsett om detta sker lokalt eller externt i ”molnet”. I artikeln talas emellertid fortsättningsvis endast om mobiltelefoner. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89, och rättelse i EUT L 127, 2018, s. 16). 2 6 Det kan ifrågasättas om beslag alls kan aktualiseras som ett särskilt tvångsmedel i detta avseende. 27 När det gäller sådan genomsökning av mobiltelefoner som sker enligt de hemliga tvångsmedel som anges i 27 kap. rättegångsbalken eller i lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning finns det uttryckliga föreskrifter om att tillstånd prövas av rätten på ansökan av åklagare. Då dessa tvångsmedel ligger lite vid sidan av den fråga som här undersöks behandlas inte dessa förfaranden vidare i denna artikel. 28 Se prop. 2021/22:119 s. 58. 29 Punkt 95 i domen, min kursivering. 30 Punkt 102 i domen. 3 1 Punkt 103 i domen. 32 Punkt 104 i domen. 33 Punkt 99 i domen.
Hänvisas från p. 9 (s. 463)
9.Den fjärde gruppen av frågor förtjänar viss uppmärksamhet. EUdomstolen fann att den hänskjutande domstolen ville veta huruvida artikel 31 i direktiv 2014/41 ska tolkas så, att en åtgärd som avser infiltrering av terminalutrustning i syfte att hämta trafik-, lokaliseringsoch kommunikationsuppgifter från en internetbaserad kommunikationstjänst utgör ”avlyssning av telekommunikation” i den mening som avses i denna artikel, som ska anmälas till en domstol i den medlemsstat där avlyssningsmålet befinner sig. Artikel 31.1 i direktivet avser det fallet att den behöriga myndigheten i en medlemsstat, i syfte att verkställa en utredningsåtgärd, har godkänt avlyssning av telekommunikation avseende en person som har en kommunikationsadress som används i en annan medlemsstat, vars tekniska bistånd inte är nödvändigt för avlyssningen. I ett sådant fall ska den första av dessa medlemsstater anmäla avlyssningen till den behöriga myndigheten i den andra av dessa medlemsstater. EU-domstolen konstaterade att begreppet ”telekommunikation” måste ges en EU-rättslig tolkning. Utifrån denna tolkning kom domstolen fram till att ”infiltrering av terminalutrustning som syftar till att inhämta kommunikationsuppgifter, men även trafik- eller lokaliseringsuppgifter, från en internetbaserad kommunikationstjänst utgör en ’avlyssning av telekommunikation’ i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2014/41”. Så långt inget som sticker ut.s. 463