Närliggande

4.Som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.4 kan konstateras att det finns ett starkt stöd för att förklaringsbördan, utöver den tilltalades tystnad, även inbegriper dennes icke trovärdiga förklaringar. Detta är förenligt med 35 kap. 1 § RB som föreskriver principen om fri bevisvärdering. I ovan nämnd praxis från Europadomstolen behandlas inte frågan om bevisverkan av att den tilltalade har lämnat icke trovärdiga förklaringar. Inte heller i den diskussion som förts i litteraturen om oskyldighetspresumtionen har frågan berörts. Det får därför anses vara något oklart om det är förenligt med oskyldighetspresumtionen att även den tilltalades icke trovärdiga förklaringar inbegrips i förklaringsbördan. Som framgått i avsnitt 2 har dock Europadomstolen sällan skäl att ifrågasätta den nationella domstolens bevisvärdering. Det faktum att svensk domstol bevisvärderar den tilltalades tystnad och dennes icke trovärdiga förklaringar på ett i allt väsentligen likartat sätt bör därför inte vålla några bekymmer ur konventionssynpunkt. En viktig aspekt är därför att de skyddshänsyn som enligt Europadomstolens mening gör sig gällande vid bevisvärdering av den tilltalades tystnad rimligen bör vara aktuella även när det gäller bevisvärdering av den tilltalades icke trovärdiga förklaringar. I annat fall skulle den tilltalade av taktiska skäl kunna välja att vara tyst. Det som i fortsättningen sägs om bevisvärdering av tystnad i samband med Europadomstolens uttalanden gäller därför även icke trovärdiga förklaringar.s. 666