Lagstiftaren och skeppsarrest1 hänvisning
Lag
SFS 1942:740, 15 kap.
Öppna hos källan ↗RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
SFS 1942:740, 15 §
BibTeX
@misc{sfs-1942-740-15,
title = {{SFS 1942:740, 15 §}},
year = {1942},
howpublished = {Svensk författningssamling},
note = {SFS 1942:740, 15 §},
url = {https://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1942-740.html}
}Omtalad i rättsvetenskapen
27 hänvisningar i 17 artiklar · 27 stycken/fotnoter
Extraordinärt ändringssökande i Finland2 hänvisningar
- Högsta domstolen ansåg i fallet HD:2014:10 att den domaren som har beslutat ärendet inte har rätt att söka återbrytande till svarandens nackdel. Högsta domstolen motiverade sin dom med att även om felaktiga domar kan undergräva förtroende för domstolarna, kunde domarens möjlighet att söka återbrytande till svarandens nackdel äventyra det allmänna förtroendet för domstolens opartiskhet. 4.4 Ombudstvång och rättegångskostnader Biträdestvång vid extraordinär ändringssökande tillades till RB i 2011 (17.6.2011/718). Till dess var det inte obligatoriskt att anlita rättegångsbiträde i extraordinär ändringssökande. Som framgår av lagens ordalydelse, gäller biträdestvång endast i högsta domstolen, inte i lägre rättsinstanser (15 kap. 1 § 4 mom. RB). Det finns inte heller tvång att använda rättegångsbiträde i ansökan som gäller återställande av försutten tid. Kompetens att agera som rättegångsbiträde regleras i 15 kap. 2 § RB; i detta sammanhang betyder det att biträdet är en advokat, en jurist vid offentlig rättshjälpsbyrå, en jurist med särskilt tillstånd eller en myndighet.
- genom en ansökan som han själv hade skrivit att hovrättens lagakraftvunna dom skulle undanröjas. Ansökan avvisades eftersom P inte i enlighet med 15 kap. 1 § 4 mom. RB hade anlitat ett rättegångsombud för att skriva ansökan. (Omröstn. 3–2) Högsta domstolen kom till denna slutsats efter att ha bedömt ändamålet med biträdestvång. Domstolen var dock inte enhällig. Minoriteten ansåg att syftet med biträdestvång var att förhindra sökande utan juridisk utbildning från att göra ansökningar. Av denna anledning ansåg minoriteten att en lagfaren och berättigad part kunde lämna in sin ansökan själv. Majoriteten ansåg dock att syftet med biträdestvång uppnås genom att ärendet bedöms av en utomstående och objektiv jurist. I detta avseende är det irrelevant om sökanden själv är en jurist. Dessutom innehåller formuleringen i 15 kap. 1 § 4 mom. RB endast ett undantag som gäller myndigheter. Av dessa skäl ansåg högsta domstolen att också en berättigad part måste anlita rättegångsbiträde i extraordinärt ändringssökande.
Tre sanktionsprövningar1 hänvisning
Fordrans uppkomst inom insolvensrätten1 hänvisning
Domarrollen - rättsregler, yrkeskultur och ideal1 hänvisning
ADR — opium för rättsväsendet?1 hänvisning
Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång6 hänvisningar
- Det kan därmed ifrågasättas om det verkligen behövs ett specialstadgande om interimistiska beslut i VML. Vid en läsning av gällande praxis (se exempelvis tidigare nämnda NJA 1993 s. 182) kan konstateras att interimistiska åtgärder är fullt möjliga om de beviljas i samband med en förbudstalan även med stöd av reglerna i 15 kap. RB. Det hade med andra ord varit tillräckligt att
- Den identifierbara skillnad som finns mellan reglerna i de immaterialrättsliga speciallagarna och de som återfinns i 15 kap. RB är närmast att kraven som gäller kärandens ställande av säkerhet kan uppfattas som något lägre i de immaterialrättsliga speciallagarna, exempelvis i 37 a §
- Sedan förbudsstadgandet infördes i VML är det dessutom möjligt att väcka talan om interimistiskt beslut med stöd i 15 kap. RB. Det bör för övrigt påpekas att förutsättningarna för att meddela interimistiska beslut inom immaterialrätten i stort sett är desamma som i 15 kap. RB om civilprocessuella säkerhetsåtgärder. 48 Del II – Bakgrund och problemen
Tredimensionell fastighetsbildning1 hänvisning
Svensk rättspraxis1 hänvisning
Om aktiebolagsstyrelsers arbetsformer1 hänvisning
Lagen om skiljeförfarande - en kommentar5 hänvisningar
- Hovrätten kan enligt 60 § 2 st i ett verkställighetsärende pröva en begäran om säkerhets åtgärd enligt 15 kap RB eller om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd. Även enligt LUSK handlades dessa ärenden av Svea hovrätt. Det årliga antalet ärenden om erkännande och verkställighet av utländska domar och skiljedomar (någon separering tillåter inte data materialet men erfarenhetsmässigt utgör de utländska skil jedomarna endast en ringa andel av det totala antalet) var under första hälften av 1990-talet omkring 100 för att senare mer än fördubblas.
- Skiljeavtalet 5 § gäldenärens sida böra medföra att beviskravet för att konkursfordringen skall anses ”klar” sätts högt.204 Skiljemännen saknar behörighet att vidta eller besluta om verkställba ra säkerhetsåtgärder.205 1 stället får den som har ett anspråk, som är eller kan bli föremål för skiljeförfarande, vända sig till domstol med begäran om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt samma regler som gäller för parterna i ett vid domstol anhängig! tvistemål.206 Av tredje stycket framgår att skiljeavtal inte hindrar en part att begära domstolsbeslut om säkerhetsåtgärder. Härav följer också att en sådan be gäran inte medför att part förlorar rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder. Som säkerhetsåtgärder räknas - utöver dem som regle ras i 15 kap RB -1 ex KFM:s utslag i mål om särskild handräckning och förbud att verkställa bolagsstämmas beslut enligt 9 kap 17 § fjärde styc ket aktiebolagslagen (1975:1385).207 Beviljas säkerhetsåtgärd innan ett skiljeförfarande inletts, skall enligt 15 kap 7 § RB påkallelse ske inom en månad från beslutet.208
- Har en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall vid tillämpning av 7 § samma kapitel med talans väckande jämställas en begäran om skiljedom utomlands som kan leda till en skiljedom som erkänns och kan verkställas här.